﻿global metapost
högsta.Id 0

metapost
Status publicerad
Källid 1229
Titel Handbok till mätningskungörelsen. Digitalisering
Titel.kortform Handbok till mätningskungörelsen. Digitalisering
Titel.dokumentnr
Titel.överordnad
Utgivningsår 1998
Utgåvenr
Ställe 1.2 Grundläggande termer och begrepp, s. 4--5
ISBN-kod 91-7774-066-1
ISSN-kod
SAB-kod
Utgivare.1.urspr.organisation Lantmäteriet
Utgivare.2.nu.organisation
Klassifikationssystem.1.namn
Klassifikationssystem.1.kortnamn
Klassifikationssystem.1.url
Klassifikationssystem.1.beskrivning
Tolka.OKGR-märkning baraOmInteOrdklassSjälvklar
Tolka.skillnadTermSynonym.förvalt troligenIngenSkillnad
Tolka.skillnadTermSynonym.sv troligenIngenSkillnad

svTE geografiska data
svDF digitalt lagrade lägesrelaterade data om landskapet

svTE geografisk databas
svUPTE objekttyp
svDF sammanhållen mängd av geografiska data
svAN En geografisk databas struktureras oftast i enlighet med det för människan naturliga sättet att detaljerat kunna beskriva sin omgivning, nämligen att indela denna i bestämda och urskiljbara enheter eller beståndsdelar. Huset på Villagatan 7, riksväg 80 mellan Gävle och Falun samt Storsjön kan utgöra exempel på beståndsdelar ingående i landskapet. Varje sådan företeelse i landskapet motsvaras av ett objekt i en geografisk databas. Objekten klassificeras begreppsmässigt i objekttyper, såsom exempelvis bostadshus, väg och sjö. För att fysiskt märka objekten i databasen används i regel objekttypskoder. Vektordata har uppenbarligen en struktur som på ett naturligt sätt avspeglar metoden att betrakta landskapet i form av individuella objekt. I rasterdata återfinns däremot inte samma klara indelning i objekt som fallet är i vektordata. Explicit objektindelning kan visserligen konstrueras även i rasterdata men detta är inte vanligt förekommande.

svTE geometriska data
svDF beskrivning av läge, storlek och form hos de företeelser i landskapet som är av intresse för den aktuella databasen
svRETE rasterdata, vektordata
svAN Geometriska data kan lagras digitalt antingen som vektordata eller som rasterdata.

svTE vektordata
svFK Vektordata består av koordinatsatta punkter och sammanbindningar mellan dessa, organiserade så att de beskriver enskilda geometriska figurer i form av punkter, linjer eller ytor.

svTE rasterdata
svFK Rasterdata utgör en yttäckande beskrivning av en avgränsad area genom att denna delas upp i ett regelbundet rutnät. Varje rutas läge kan anges med rad- och kolumnnummer inom rutnätet. Varje ruta tilldelas dessutom ett eller flera siffervärden som anger någon egenskap till exempel svärtningsnivå hos just det läge som rutan representerar.

svTE bildpunkt
svSYTE pixel
svSYTE bildelement
svFK För bilder lagrade i rasterform används ofta termerna bildpunkt, pixel eller bildelement för de enskilda rutorna som bygger upp bilden. Rasterbildens geometriska upplösning anger tätheten på rutnätet och uttrycks antingen som pixelstorlek, oftast i μm, eller som antalet punkter per längdenhet, punkter/mm eller punkter/tum (engelska: dpi, dots per inch). En pixelstorlek på 50 μm är alltså detsamma som 20 punkter/mm eller ca 500 dpi.

svTE attributdata
svDF alla de uppgifter i form av text eller numeriska värden som, utöver geometriska data, lagras för att beskriva ett objekt och dess egenskaper
svAN Exempelvis kan attributdata för en väg utgöras av vägbredd, typ av ytbeläggning, byggnadsår, maximalt tillåten hastighet och trafikintensitet. Skillnaderna i uppbyggnad mellan vektor- och rasterdata medför att attributdata i första hand är aktuellt i kombination med vektordata.

svTE kartdigitalisering
svUPTE manuell digitalisering
svUPTE automatisk digitalisering
svUPTE rasterscanning
svUPTE vektorisering
svFK Kartdigitalisering innebär främst att geometriska data inhämtas från en analog karta och lagras i digital form. Metoder och utrustning som används för digitalisering av kartor kan huvudsakligen delas in i två grupper:
   – manuell digitalisering, där koordinatregistrering och kodning görs av en operatör med hjälp av ett digitaliseringsbord med tillhörande markör (engelska: cursor). Denna metod genererar direkt kodade vektordata.
   – automatisk digitalisering, eller rasterscanning, varvid en optisk avkänningsanordning registrerar svärtningsvariationerna över hela dokumentet (kartan) och levererar dessa som digitala värden i rasterform. Ur rasterdata kan sedan vektordata genereras genom s.k. vektorisering, vilken kan ske med mer eller mindre hög grad av automatik.

svTE upplösning
svFK Anger det minsta steg som kan registreras.
enTE resolution

svTE precision
svSYTE repeterbarhet
svFK Anger spridningen kring medelvärdet vid upprepade oberoende mätningar av en och samma punkt.
enTE precision

svTE noggrannhet
svFK Anger den, över hela mätytan, genomsnittliga avvikelsen från ”korrekt” värde vid mätning av ett antal kontrollpunkter vars koordinater bestämts med en metod som har betydligt högre geometrisk kvalitet än den utrustning som kontrolleras.
enTE accuracy